kontraster

För att sparka av denna än så länge opersonliga blogg så tänkte jag bara berätta en rätt rolig sak.
Som de flesta vet så har jag aldrig sett skolans talangshow ordentligt. Det har berott på att jag sjungit i den! Och inte vilken låt som helst (notera singular) utan Hallelujah. Två år i rad. Varför då? Jo för jag hade sämsta självförtroendet i sjuan så jag sjöng bara den igen för att få vara med. Haha. Kul. Samma sak i åttan, men då vägrade jag sjunga Hallelujah igen så jag frågade lite snällt om jag fick vara back stage istället. Och det fick jag - som fotograf. Skitkul, men var jättetrött efteråt. Och i år går jag i nian, och jag ska vara med. Imorgon ska jag alltså dansa inför hela skolan. Har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv, men jag är så grymt taggad samtidigt. Folk tror att jag ska sjunga, men när de frågat mig så har jag skakat på huvudet.
 
"nej, jag ska dansa"
"jaha, vadå för dans?"
"lite balett, lite modernt, lite fridans. improvisation helt enkelt!"
 
Och de flesta blev förvånade över just baletten. Haha, döm inte hunden efter håren kära ni. Jag må vara hårdrockare, spela elgitarr med favoritband som Iron Maiden, Guns N' Roses, Mötley Crüe med mera men efter mitt musikintresse kommer då all min kärlek till musikal och dans. Jag är en riktig liten mjukis, gråter till Phantom of the Opera och gör allt för att få se Peter Jöback så ofta jag kan.
Innan Iron Maiden och dagen efter Iron Maiden! Förväntansfull och trött, hah! 13e juli i mitt hjärta!
 
My precious Peter på I Love Musicals förra året. Åh, ta mig tillbaka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: