travelling

Hej på er, long time no see. Uppdaterar så himla sällan men de senaste två månaderna har bestått utav intensivt studerande och intensivt försökande av att må bra och överleva. Men nu är det över, har mått väldigt bra den senaste veckan och hoppas att det håller i sig. Kan bero på att jag äntligen är klar med alla mina kurser och att jag var i London under helgen.
 
Och innan jag var i London så tog jag ju en tripp till Budapest.
Och sedan Warszawa.
Mm needless to say har jag varit väldigt busy, men nu är det slut på det för på fredag har jag skolavslutning och då går jag ut ettan igen med fullsändiga betyg, igen. Och det känns så skönt. Ska uppdatera er mer med vad som hänt sedan sist senare. Hoppas att ni mår bra, puss hej!

hemma!

1. Utsikt från terrassen där vi bodde i Budapest, Centrooms House heter hotellet! 2. Mysigt hak på toppen av Slottshöjden där vi njöt av solen och åt gulasch ur brödskålar. 3. Utsikt över Ungern när vi flög till Warszawa! 4. Fina hus vid stora torget i Gamla stan i Warszawa.
 
Jag kom hem från Warszawa och Budapest i lördags men har haft fullt upp med att plugga ikapp det jag missat under resan, så ni får en halvtaskig update nu med instagrambilder. Lägger upp andra bilder och bättre beskrivning vid tillfälle; men just nu måste jag seriöst fokusera på att plugga. Imorgon har jag prov i första världskriget, och har typ en miljon skoluppgifter som jag behöver göra ASAP. Jag jobbar bäst under tidspress och jag har typ en månad på mig att ta igen fyra 100-poängskurser. Det, mina vänner, är stressigt. Men jag gillar det. Det är alldeles lagom stressigt för mig.

florals in london pt 2

I söndags kväll kom jag hem från England, tog mer eller mindre hela dagen för mig att komma hem. 4:30am gick bussen från Oxford till flygplatsen, då har jag i princip precis kommit tillbaka från en dagsutflykt till London. Jag har i alla fall haft det jättebra, inte fotat särskilt mycket (tagit typ 50 bilder med kameran under hela resan, illa!) men ätit och umgåtts desto mer med Bella. Här har ni ett par bilder från Covent Garden i alla fall. Ska försöka utveckla resan lite mer senare, men är för tillfället helt jävla slut efter ett par hektiska skoldagar. Svårt att komma in i rutinerna igen, att gå upp tidigt för att hinna med tåget och att öva in mina sovstunder på just tågen. Snart kommer Oscar hit och fikar, det ska bli mysigt! Tills nästa gång, kram!!!

ready, set, go

I förrgår bokade jag mina flygbiljetter till England i augusti. En vecka av nya äventyr, massor av mat och inte minst - shopping! Jag och Bella ska göra London en tredje gång tillsammans, se Benedict Cumberbatch i Hamlet och turista lite. Första dagarna spenderar vi i Oxford, förmodligen med picknicks eller filmkvällar. Kanske gå på en musikal? Jag vet inte, vi planerar ingenting nu för tiden. Jag blir glad vad som än händer, jag trivs något ofattbart i hela England och framför allt med henne i mitt sällskap. Ja, ni får vara avundsjuka! Nu ska jag jobba ihop mina fickpengar till resan bara. Kram!
 

london 2k15

Bilderna blir så dassiga i bloggen, de ser inte ut såhär i Bridge kan jag ju säga.
 
Fick en order om fler London/Oxford-bilder men jag är som vanligt jättedålig att ha kameran framme när jag är utomlands. Passar på att umgås med mina vänner istället, men ska försöka rota fram några andra bilder än de som redan ligger uppe på min Facebook.

blossoms in ox

Nu har jag landat ordentligt från min resa till Oxford och det kändes otroligt jobbigt att lämna engelsk mark igen. Jag trivdes ofattbart bra i OX med fina vänner, god mat och mysiga filmkvällar. Shopping, upplevelser och umgänge. Åh, vad jag saknar det. Jag tog som vanligt fler mobilbilder än kamerabilder, ska lägga upp några fler inlägg om det här sen. Ville bara uppdatera om att jag lever och att jag inte har glömt bort bloggen, det har bara varit lite tungt den här veckan att komma tillbaka till en stressig och sorglig verklighet. Men jag hoppas att det går över snart, veckan som kommer är fullproppad med saker såsom styrelsemöten och Upptakt '15 med elevkåren, lite restinlämningar och våren har ju kommit fram på riktigt! Allt ordnar nog sig till slut.

trafalgar sq

Igår kom jag hem från England och jag har nog aldrig någonsin känt mig så ensam som jag gjorde igår kväll när jag skulle gå och lägga mig. En helt underbar vecka har det varit med en av mina absolut bästa vänner, fy fan vad jag älskar henne.

flashback friday

Från London i september, aaah. Saknar det något otroligt. 10 veckor sedan jag satt i teatern, full av förväntan med en människa jag aldrig någonsin har träffat förut. Bästa kvällen i mitt liv. Dagen efter det satt vi och hade picknick med 50 000 andra i Hyde Park medan vi lyssnade på Rufus Wainwright och Earth, Wind and Fire och sjöng Jerusalem. Så sjukt mycket mat i korgen som vi fick med biljetterna (komponerat av Gordon Ramsay) och vi hade även med oss fika och chips. Mätta var vi efteråt. Tredje bilden är under Hungerford Bridge där några antikvariat hade ställt upp böcker till försäljning. 

guldkorn från cavan

Så här såg våra dagar i Cavan ut. Lite gråa, men vi underhöll oss ändå. Köpte massor med chips, kollade på The Walking Dead, gick ett par kilometer om dagen. En dag tog vi en tripp till Dublin men då var det bara shopping som gällde, det fanns inte så mycket mer att göra. Mysiga städer i alla fall.
 
Bilderna är, precis som i London, ganska få eftersom vi ville umgås så mycket som möjligt. Olga ska ha lite credd också som faktiskt såg till att min kamera var med hela tiden i alla fall, fastän det var hon som oftast höll i den. Love u ♥

träffa nätkompisar utomlands

 
Jag har fått ganska mycket uppmärksamhet på sista tiden i och med min Londonresa och min nyligen bokade Dublinresa. Anledningen är att jag träffar människor jag bara känner på nätet annars, som jag aldrig har träffat innan. TIll råga på allt så träffar jag dem helt själv. Ingen förälder eller vuxen med. Utomlands. Jag bryter nog mot alla nätets regler men det är ingen fara. De finns på riktigt.
 

Folk förstår nog inte hur bra jag känner dessa människor egentligen. Vi har känt varandra i snart åtta månader nu, i alla fall “kärnfamiljen”. För vi är som en familj. Vi pratar varje dag, och det kommer och går människor hela tiden men vi ungefär åtta, tio tjejer som varit med från början finns kvar. Alla finns på Skype. Visst har vi killar i vår chatt men de har kommit in på senare tid.

 

Vi träffades på ett forum (eller snarare forumets chatt) där man söker tröst, komfort. Vi pratade varje kväll (för mig var det kvällar, men vi har alltså människor från hela världen här, tidszoner ni vet) och hälsade på varandra varje gång ett välbekant nick kom in. Efter några veckor beslöt vi oss för att flytta till Skype efter att ha pratat på inte så fullt funktionella Tinychat, och den 24 februari 2014 säger vi att gruppen föddes på riktigt. Vi backade miljontals meddelanden för att ta reda på det i somras, haha.

 

I snitt har gruppen kanske haft cirka 18 personer åt gången, kanske totalt har vi haft 50 stycken i chattarna. För vi har flera chattar, ofta med samma människor men med en liten skillnad. Vi pratar om allt mellan himmel och jord och jag tycker att det är sjukt med tanke på hur stor åldersskillnad det är mellan den yngste och äldste i chatten (13 och 30). De flesta har ingenting emot att gå från att prata om sexleksaker till politik men ibland blir det bråk och tjafs, ofta ingenting allvarligt för vi är ganska mogna allihopa och kan föra en argumentation utan att hoppa på folk men det händer ibland det också, men då blir man i princip utesluten ur gruppen. Vi träffades genom att vi alla stod vid en tidpunkt i livet där man inte mådde så bra, självklart ska man inte försöka få någon att må dåligt igen. Big nono.

 

 

Aja. Lite bakgrundsfakta. Men varför håller vi fortfarande ihop? För att vi är så lika. De flesta med i princip samma erfarenheter och tar emot alla med öppna armar. Det känns som om vi har känt varandra i flera år. Jag längtar liksom till skolan slutar (eller raster, Skype var det första jag laddade ner på min skoldator) så att jag kan berätta om min dag för de andra. Om jag mår bra gläds de med mig, mår jag inte riktigt bra så förstår dem det också. Vi saknar varandra om någon inte varit online på några dagar. Vi chattar, pratar och har videosamtal. På samma gång.

 

Och i juli bestämde sig de första för att träffas. Det var jag och Isabella. Jag bokade som bekant en weekendresa till London för mina sommarjobbspengar i september och ja, det var riktigt nervöst att stå och vänta på Victoria Station. “Tänk om hon inte kommer, tänk om hon inte finns på riktigt?” Men då ser jag henne, runt kröken. Vi pratade i telefon samtidigt som vi såg varandra. Åh, att se henne på riktigt. Krama henne. Se på henne, att faktiskt känna hur hon luktar. Lite glädjetårar på den trånga trottoaren med stressade män i kostymer. Jag hade varit i London ensam i fyra timmar redan när hon kom, shoppat i Covent Garden och så vidare. Men det där var nog det häftigaste jag varit med om. Bättre känsla finns nog inte. Eller jo, det var nog att veta att jag har tre heldagar med henne fullproppat med saker som vi båda älskar. Vi såg Lejonkungen, åt frukost med egen tekanna på ett patisseri, shoppade, krånglade med hennes kusins dörr, gick på BBC Proms och var riktigt patriotiska (hon sprang runt med sin Caymanflagga och jag med min svenska flagga bland alla 50 000 Union Jacks). Träffade hennes pappa, åt jättegod mat på en fancy thairestaurang. Inte helt förvånande åt jag kyckling under hela resan, haha… Spenderade en halvtimma på Primark och gjorde av med alldeles för mycket pengar, men det var sista dagen. Stressen för att hinna med våra tåg. Taxi från Primark till Camden, packa, taxi till Paddington på en timma. Paniken när jag inte fick upp min tågbiljett på telefonen.

 

 

Sista halvtimman tillsammans satt vi i princip på perrongen och grät. Det kändes så surrealistiskt. Under resans gång berättade vi för alla vi träffade om våran historia. För tanten på teatern som sålde mjukisdjur, “we’ve known each other for months, but what feels like years, and this is the first time we’ve met. She’s from Sweden, by the way” eller något i den stilen. Under resans gång hade vi chattat med alla andra i chatten och hållt alla uppdaterade via våra snapchats om hur vi hade det (alldeles underbart) och nu tog det slut. Våran lilla saga.

 

Resan hem var förjävlig. Ville inte lämna London. Alla verkar älska London egentligen men jag lovar, så fort jag tagit studenten tänker jag, och jag ska, packa min stora resväska jag lite stressigt köpte på Primark och flytta dit. Förmodligen med Bella, vi har pratat om det. Eskilstuna är för litet för mig. Stockholm känns nästan ännu mindre, men är fortfarande bättre än Eskilstuna. Planet var försenat och jag flög under valvakan och landade på Arlanda precis när resultatet stod klart. Det gav mig bara flera anledningar att fly härifrån så fort jag kan.

 

Men frågan är väl fortfarande “hur vågade du? Hur fick du lov till det?”

 

Mamma var 13 när hon för första gången åkte utomlands själv (med kompisar hon redan träffat, men ändå) och hon tyckte inte att hon kunde hålla mig hemma. Jag har ju alltid pratat om alla som om vilka vänner som helst och när Bella frågade om jag ville gå på Proms med henne dagen efter att jag kommit hem från semestern kunde hon väl inte neka mig. Jag skulle ju börja sommarjobba dagen därpå, resan blev som en motivation när jag satt och stämplade kuvert dagarna i ända… haha nej jag hade mer varierade uppgifter, men det kändes så.

 

 

En annan sak är att när jag var yngre drömde jag om att resa mycket, och när mamma fick höra det sa hon alltid “skaffa brevvänner runt om i världen, så har du boende och mat”. Kolla på mig nu. Det hade hon aldrig väntat sig riktigt, tror jag.

 

“Så länge du betalar allt själv är det OK” var det mamma sa, och jag satte genast igång att leta flygbiljetter. Vågade inte tro att jag skulle dit förrän jag hade biljetterna i min hand, 24 timmar innan avfärd. Kändes så sjukt. Och antagligen saknade jag det, att jag samma vecka som jag kom hem bokade flygbiljetter till Dublin. Jag och Isabella som hade gråtit över att vi kanske inte skulle kunna träffas förrän nästa sommar (vi ska se Hamlet) ska alltså träffas igen, sex veckor efter London. Hur sjukt är inte det? Träffar nog Bella oftare än Rödtott som bor i Örebro…

 

Sammanfattning? Totally worth it. Refererar 12-14 september som den bästa helgen i mitt liv. Var så himla lycklig, tänkte inte på något annat än att njuta av stunden. Spenderade massor med pengar, shoppade utan att kolla på prislapparna (jag var inne i andra butiker än Primark, duh) och hade ändå råd med en tripp till, en och en halv månad efteråt. Och då har jag inte fått min lön från musikalen än heller (den kommer nog gå till fler flygbiljetter i vår).

Det här blev ett riktigt långt inlägg men jag ville verkligen få ur mig det här, eftersom det är så många som frågar. Det är en lång historia, verkligen, men nu har jag satt den till ord.


dublin here i come

Lila Manda.
 
Sommarjobbspengarna räckte till en helg i Irland också, 31 dagar kvar tills dess! Denna gång blir vi fyra som träffas - jag från Sverige, Isabella från Oxford och Frankie från Wales kommer att bo hos Olga i Irland några dagar. Minns när jag sa hejdå till Bella i London, grät ganska mycket för att vi inte skulle ses på ett bra tag (typ nästa sommar eller något?) men det ordnade ju sig. Sex veckor kommer det ha gått sedan London när jag landar i Dublin. Längtar ihjäl mig ♥

snaps from london

Tog inte alls det många bilder i helgen, det fanns inte tid till det. Längtar redan tillbaka, vi har visserligen bokat London i augusti men tidigare än så kommer vi nog att ses.

det bästa i mitt liv

Ett tiotal tusen kronor senare förstår jag fortfarande inte att detta har hänt, snor Bellas bilder i väntan på viljan att föra över mina egna bilder (som är otroligt få med tanke på att jag pluggar foto??? hahahah men det var viktigare att umgås med min bästis ok).

venedig

Lägger bara upp bilder från Venedig för att.. ja. Venedig liksom.
 
Nu är jag äntligen hemma. Hemma-hemma. Hemma i min 120-säng. Det känns väldigt skönt, fastän de sista fem milen hem spenderades på en bärgningsbil. Haha. Så jäkla typiskt.
 
Jag har i alla fall haft det rätt bra den senaste månaden. Prag, Zamardi, Bibione och Venedig har vi hunnit med. Även Soltau och Heidepark i Tyskland och sex dagar i Göteborg. Solen har jagat oss i princip hela vägen, vi åkte från Prag en dag tidigare än planerat för att det var så fruktansvärt varmt. Storstad i 32+? Nej tack, haha. Var inte så mycket bättre i Ungern temperatursmässigt, men vi hade pool och sjö så det gick ingen nöd på oss, egentligen.
 
En vecka i turistorten Bibione några mil utanför Venedig spenderades vid stranden, varje dag. Är inte kritvit i varje fall! Och så en dag i Venedig, också det väldigt väldigt varmt. Och jobbigt. Vi sprang vilse i labyrinten av floder, och jag fick spunk av att se samma affärer om och om igen. 
 
Vad ska man säga? Borta bra, men eget rum är bäst.