Jag kunde inte sova inatt så jag tänkte "då kan jag lika gärna stretcha". Slutade med att jag gjorde alla möjliga balettövningar, styrka, balans och stretching till tonerna av Pink Floyds "The Wall".

Ett av världens bästa album imo :)

Inget "men mitt liv har ju bara börjat! Jag är bara 15 år! Jag förtjänar inte detta!"

 

Det låter jättehemskt men jag kan ju inte göra så mycket åt det. "Okej, då vet jag" typ. Skulle kanske göra en massa yolo-saker. Röka på, dricka alldeles för mycket alkohol, tatuera något jättefult på svanken. Sånna saker. Något jag dock skulle göra var att klä mig i mina favoritkläder och sminka mig fint. Överhuvudtaget känna mig fin. Äta min favoritmat, beställa in Peter Jöback som servitör kanske. På det sättet skulle jag känna mig förberedd. Då skulle jag åtminstone dö lycklig och vara nöjd, för jag tror inte att jag är någon som kommer att leva överdrivet länge ändå.

 

Väldigt deppigt ämne, men hur skulle ni reagera om ni fick veta att erat hjärta slutar att slå imorgon?

Något sådant på min dödsdag/begravning kanske?

Jag sitter och rensar massor med bilder på hårddisken, främst egobilder och dåliga minnen. När jag kollar på bilderna skäms jag över hur stor jag faktiskt var, fast det kanske bara är en inbillning. Jag var inte ultramegatjock men nu i efterhand så känns det som om jag har vuxit i mig min kropp och känner mig friskare.

Nej jag ska inte snacka vikt och kropp riktigt. Det viktigaste är att jag är nöjd med mig själv nu.

När vi satt på ett kafé andra dagen så sprang en grupp killar runt med en "uppstoppad tant" - alltså de har tagit gamla kläder och stoppat upp det med stuff. Stuffed stuff. Haha! De satte i alla fall dockan vid en huskant med en liten skål. However, så var det tiggeriförbud så ett par poliser kom och pratade med dockan. När den inte svarade kallade dem på förstärkning och bakom oss stod killarna och asgarvade. Haha, det var så jävla kul.

Även om jag inte är ett så stort fan av The Beatles blir jag lite stolt över att de faktiskt uppträdde ett stenkast från min lägenhet för 50 år sen.

Jag har flera gånger sagt att jag ska visa bilder från Auschwitz men anledningen till att det har tagit tre månader är för att jag har mått skitdåligt av att ens tänka på det. Att gå på samma grus som alla som dött gjort.. det är bara hemskt. Så jävla hemskt. Att det var mulet och att regnet hängde i luften när vi åkte dit gjorde det bara värre.

 

Jag tänker heller inte redigera bilderna, för varför i hela helvete skulle man vilja försköna det som hänt här?

 

Igår vaknade jag runt halv elva för att käka hemmagjord risgrynsgröt. Lite fail att äta när man är laktosintolerant, magen sa snabbt ifrån haha! Sen var man rastlös till klockan 15 när Kalle Anka började, sedan mat, sedan fika, och sedan det alla väntade på - julklappar! Jag är skitdålig på att fota under jul och födelsedagar så jag skriver bara lite snabbt att min jul blev väldigt lyckad med god mat, gott sällskap och underbara presenter! Mest nöjd är jag nog över mitt nya objektiv (Sigma 18-250m f/3.5-6.3) samt en nybörjarkurs i foto. Jag har rätt stor koll på min kamera by now men jag behöver nog få en grundlig lektion för att förstå ännu mer.

 

Jag fick även en efterlängtar fjärrkontroll och en ny väska till kameran, presentkort på iTunes (välbehövligt!!) sminkborstar, sängkläder (älskar att få sängkläder, skojar inte), lite kläder och lite filmer och skivor. Riktigt nöjd kan man säga.

 

Kollade på "The Runaways" inatt med Kristen Stewart och Dakota Fanning i huvudrollerna som Joan Jett och Cherie Currie och fyfan vad bra den var. Filmen fick mig verkligen att öppna upp ögonen för The Runaways och Joan Jett ytterligare, girlpower!

Joan Jett och Maja Ivarsson (från The Sounds) är ett par av mina förebilder. Tänk om man kunde vara som dem.

Världens bästa människor i en bild, typ.

 

Saknar förra året lite grann. De flesta av mina vänner i skolan gick i klassen över mig och dom slutade ju i somras, det känns väldigt tomt. Wäh. Måste sluta deppa över det, haha.

Detta har jag åstadkommit i veckan. Mums?