Jag är lite ledsen just nu. Anledningen är att jag imorgon ska göra en rätt drastisk förändring i mitt liv, nämligen avfärga mitt hår. Min moster fick höra att jag ville fixa till mitt hår ordentligt (för det behövs verkligen) så jag fick en halv dag hos frissan i födelsedagspresent. Har sagt rätt länge "färga håret brunt innan jul" och den enda tid som fanns kvar innan jul var imorgon eftermiddag, oavsett hur pigg jag är imorgon kommer jag sitta där.

Och jag VET, det är helt otroligt, hur fan skulle jag se ut i någon annan hårfärg än rött?!? Jag minns inte ens min naturliga hårfärg. Jag hoppas att det blir bra i alla fall.

 

Men efter skolan var jag helt utmattad och trött på att gå och snyta mig varje kvart så jag hoppade över kören och åkte direkt hem istället.

 

Gästerna kom och vi bjöd smörgåstårta och tårtfika (min tårta var oerhört fabulös), min storasyster höll ett jättegulligt tal och presentöppningen resulterade bland annat i nytt kamerastativ, frisörtid och sista porslinskoppen i min kaffeservis. Har sen tidigare fått min elgitarr och biljetter till Peter Jöback. I Love Musicals har jag som bekant redan varit på, tidig present, sedan har jag vetat sen tidigare att den första februari blir det Sweeney Todd! Glad Manda. Det faktum att det knappt är 2 månader kvar gör det bara ännu bättre.

 

Nu sitter jag nyduschad och dränkt i toalettpapper. Jag är minst sagt glamoröst förkyld.

 

 

 

 

 

Imorgon fyller jag år och idag fungerar inte min hals. Nej, inget speciellt alls. Att jag ska till skolan imorgon och stanna kvar för läxhjälp och sånt gör det inte mer speciellt.

 

I alla fall, många i skolan frågade i fredags om när jag skaffade side cut/under cut. Har haft den sen typ februari men har inte visat upp den så mycket! Trimmar den då och då faktiskt, planerar att ha kvar den ett tag till.

 

Precis kommit hem från baletten och gissa vem som börjar bli bättre på allt? JAG!!! Wooooo

Nej men seriöst, måste få bättre självförtroende i just baletten för annars kommer det gå mwlksfm.

Anyway, i natt kollade jag faktiskt på 50th Anniversary (trots att jag bara kommit halvvägs in i säsong 5) och jag låg och skrek i min kudde typ.

SÅ. HIMLA. BRA!

 

 

 

 

Dagen har tillbringats i sängen och försökt pilla på bloggdesignen. Jag avskyr hur Blogg.se har gjort med alla teman, att det bara finns 4 (asfula) gratis teman, annars måste man köpa PRO. Grr! Letade ihjäl mig på en massa designhemsidor efter någon bra grundmall som jag kunde utgå ifrån, men nej, det funkade inte. Fast sedan upptäckte jag att de hade sparat "Dotty"-temat lååångt bak i arkivet, efter någon timma så är väl designen helt okej att kolla på.

 

Annars då? Vaknade vid 14 och fick panik över att jag trodde att det var söndag. Då skulle jag haft det lite stressigt med dansen, haha! Men så var icke fallet.

Black Sabbath spelade i Stockholm igår. Blev lite ledsen att jag inte fick tag på biljetter, men får hoppas att jag lyckas gå på Aerosmith.

Idag var det fredag. Underbar dag med vikarier och chillektioner. Inte så värst produktiv (om man inte räknar med att kolla på Svampbob Fyrkant, slå varandra med pennor och klaga på cigarettrök som produktivt)

Anyways, kom hem och gick och la mig i princip. Vaknade fyra timmar senare, vid 21 någon gång, och ba "jaha, vad nu?" Ett par avsnitt av Doctor Who blev det och nu vet jag inte vad jag ska göra. Kanske kolla Prince-intervjuer, vi får se.

Rock on eller något från en trött manda

Idag var en sån dag jag hade ont i heeela kroppen och verkligen inte kunde röra på mig. Jag visste inte att man kunde ha så jävla ont som jag hade imorse, jag kunde inte sova för att jag hittade ingen bekväm position och när väckarklockan ringde var det kört. Som tur var lät min mamma mig stanna hemma, det behövdes.

     Jag var alltså inte så produktiv, jag sov väl igenom hela dagen men är fortfarande så förbannat trött att jag kan sova inatt också, siktar på att gå till skolan imorgon.

     Förstå vilken jävla träningsvärk! Ryggen var slutkörd, nacken på gränsen till nackspärr, tårna gick inte att röra, benen ska vi inte ens tala om.. Nu har det som tur är lagt av lite, riktigt skönt.

     I alla fall, jag fyller år på tisdag (HELT OTROLIGT JAG VET) och mamma undrade vad jag ville ha för slags tårta. Det lutar åt denna.

Idag var dagen D. Talent Show. Jag klev upp vid 7, duschade och tog fram allt till dagen. Åt ingen frukost, som vanligt, och åkte iväg för att hämta min syster som skulle vara min "assistent" under dagen. Väl framme vid Pingvinen började vi nöta på min teknik och jobba på lite koreografi då jag improviserade efter typ 5 åttor haha! Nöta nöta nöta och efter 5 timmar så var med min tur på sen, med knappt en minuts musik. När jag väl står där tänker jag "fan, jag gör verkligen det här!" Innan kändes det så overkligt. Trodde aldrig att jag faktiskt skulle ställa mig där och göra det så bra som jag gjorde. Så stolt över mig själv.

För att sparka av denna än så länge opersonliga blogg så tänkte jag bara berätta en rätt rolig sak.

Som de flesta vet så har jag aldrig sett skolans talangshow ordentligt. Det har berott på att jag sjungit i den! Och inte vilken låt som helst (notera singular) utan Hallelujah. Två år i rad. Varför då? Jo för jag hade sämsta självförtroendet i sjuan så jag sjöng bara den igen för att få vara med. Haha. Kul. Samma sak i åttan, men då vägrade jag sjunga Hallelujah igen så jag frågade lite snällt om jag fick vara back stage istället. Och det fick jag - som fotograf. Skitkul, men var jättetrött efteråt. Och i år går jag i nian, och jag ska vara med. Imorgon ska jag alltså dansa inför hela skolan. Har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv, men jag är så grymt taggad samtidigt. Folk tror att jag ska sjunga, men när de frågat mig så har jag skakat på huvudet.

 

 

Och de flesta blev förvånade över just baletten. Haha, döm inte hunden efter håren kära ni. Jag må vara hårdrockare, spela elgitarr med favoritband som Iron Maiden, Guns N' Roses, Mötley Crüe med mera men efter mitt musikintresse kommer då all min kärlek till musikal och dans. Jag är en riktig liten mjukis, gråter till Phantom of the Opera och gör allt för att få se Peter Jöback så ofta jag kan.

Det är alltid jag som startar nya bloggar. Visst är jag jobbig? Men jag känner faktiskt hela tiden att jag måste börja om på nytt. Annars går det inte. Jag får så himla mycket idéer som jag måste få ut någonstans, och just ikväll passade det inte in på min gamla. Jag kände mig som en fjortis som bloggade på Nattstad för att vara helt ärlig. Vi får se hur länge jag stannar på den här bloggen, i och med att bloggappen är helt åt skogen fortfarande. Men en blogg som bara lever på mobilbilder är ingen bra blogg.

I alla fall, aching feet.. onda fötter. Något jag får uppleva ett par dagar i veckan, men det är så himla värt det.
Välkommen till min värld fylld av dans och musikal.

bildkälla