jag och julia

Har nog aldrig värdesatt någon vän så högt som jag jag värdesätter Julia. Faktum är att hon är ovärderlig. Vet inte vad jag skulle göra utan henne, vi firade för ett par veckor sen fem år som vänner. Vi har spenderat fem år tillsammans. Min absolut bästa vän, herregud. Vi har aldrig bråkat trots att vi är så himla olika, men om man jämför oss hur vi var i sexan (när vi träffades, hon började i min klass och min dåvarande mentor bad mig att ta hand om henne) och hur vi är nu så kan man säga att jag har blivit lite mer som henne och hon lite mer som mig. Men vi är fortfarande oss själva, två envisa och starka viljor som gillar att fika tillsammans och prata om kärleksproblem. När hon skulle fika hemma hos mig för några veckor sedan köpte hon med sig fika till hela min familj. "Jag räknade ut att vi skulle vara fem, så jag köpte fem munkar." Så satt vi i vårt matrum och prata om våra problem och drack te tillsammans med min mamma och mina syskon. Alltså - hur jävla goals är inte det??? Världsbäst är hon. Dessutom tycker hon att Peter Jöback är skitsnygg och för ett par månader sen ringde hon och sa "Amanda, kan inte vi gå på teater någon gång? Har aldrig varit på teater innan och du pratar så himla mycket om det". Ville typ gråta av lycka, nu ska vi gå på Dramaten tillsammans någon dag. Aldrig någonsin har någon genuint intresserat sig för mina intressen på det sättet, blev så så glad.
 
Anledningen till att jag praisar henne just nu är för att vi för en stund sen la på ett typ 7-8 timmars långt skypesamtal efter att ha kollat på Titanic, svarat på en jätteskev frågelista, druckit te och pratat skit tillsammans. Även om jag tycker att det är asjobbigt att hon bor i Leksand och jag i Eskilstuna är det så skönt att veta att hon är ett samtal bort. Oftast blir det några samtal om dagen... varvat med snapchat och kik, det vill säga. Skönt att ha någon som alltid svarar när en vill något. I vått och torrt.
 
En annan anledning till att jag vill dela med mig av detta är för att jag blir så himla arg när folk tar sina vänner för givet. När tackade du senast någon av dina vänner för att de är din vän? Jag gör det cirka varje dag. Jag har inte alltid haft vänner på samma sätt som jag haft nu, därför uppskattar jag dem och är så himla tacksam över att de finns, hela tiden. Lång historia kort - ta hand om dina vänner! Vem vet när de försvinner, liksom. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: